140930

Ja gisses! Det var inte igår jag skrev något här i min blogg....men det har varit fullt upp hela våren, sommaren och hösten.

Just nu har vi dessutom sju små söta dunbollar här hemma i sin valplåda. Natten till den 13 september födde vår Chihuahua Doris, åtta små valpar. En var död vid födseln, så sju små bollar ligger här och mår bra:)

Lovar att skriva mer alldeles snart!

Vaknade idag....typ strax innan lunch....med ett leende. 2014....tjugohundrafjorton. Fjorton. Så jämnt, så fint. Så mjukt. Så böljande.

T J U G O H U N D R A F J O R T O N.

Hela min kropp sjunger ikapp med det nya årtalet. Känns så befriande. Borta är det taggiga, ojämna årtalet.

Men. Lika snabbt som jag slog upp ögonen och kände den härliga jämnt-tal-känslan, lika snabbt insåg jag att det skulle bli en dyr start på året.

En lagning i munnen fattades. Tomt. Borta. Nu blev jag taggig i munnen istället. Surt.

Rasmus vaknade strax efter mig. Hann en kopp kaffe innan han ropade "Mamma, gott nytt år!"

Jo. Även om jag har en taggig tand, så är det ett gott nytt år.

Pappan och Lucas fick jag liv i långt senare. Vette sjutton hur vi ska somna i kväll? Å jag som ska upp och jobba i morgon.

Laddar min ipad och tar en powerwalk i morgon bitti in till stan. Då hinner jag vakna.

Läste en annons på facebook om en Dalmatiner som varit försvunnen sen 5 december. (femman har redan på en hundradels sekund förvandlats till tio i mitt huvud om någon undrar) annars kan jag inte läsa det;)

Ryser när jag tänker på deras ägare. Det är lång tid på eget äventyr. Kall, trött och hungrig. Hur kommer det sig att ingen fått fatt i den? Hur kommer det sig att hundar inte söker sig till människor, värmen? Knacka på nån dörr? Jag förstår det inte.

Berättade för Mattias om hunden. Vi beslöt att ta en vända där den tros ha setts till. På våra Hällar här i närheten. Vi tog hundar å barn och knatade iväg. Nej. Ingen ensam stackars Dalmartin. Resultatlöst.

Kan inte sluta tänka på den bara. Tänk om den går där ute nånstans, ensam. Kelsjuk. Gör mig lite ledsen.

Ungefär lika ledsen som att jag måste ringa tandläkaren i morgon.

Tandläkare är inget roligt. Dyrt och ont. Aj. Blä.

Gott 2014! Håll med om att det är ett vackert årtal.

*t j u g o h u n d r a f j o r t o n*

...snart....SNART....S N A R T  är det äNtLiGeN 2014!!

Som jag längtat! För en knasmås som jag, som avskyr ojämna tal, har 2013 varit ett mardrömsår:(

Jag har haft svårt att hantera det helt och hållet. Å jag som pysslar med ekonomi! Måste skriva talet 2013 många gånger varje dag! Ojämna tal är elaka tal. Kantiga. Hårda. Mörka. Lika många gånger som jag skrivit 2013, eller tänkt talet, har jag varit tvungen att "fixa till" det tyst i huvudet för mig själv så det förvandlas till ett mjukt, böljande jämnt tal. Så är det. Så är det med ALLA ojämna tal. Det pågår en ständig omvandlare i mitt lilla huvud.

Så. Nu behöver jag bara hålla ut några dagar till, sen kan min hjärna få vila ett helt år. Ialla fall ifrån 2013. Blä.

I övrigt så vill jag sammanfatta året som gått som toppen. Som det oftast är i mitt liv. När jag var dryga 25 nånstans, bestämde jag mig.

Jag bestämde mig för att alla dagar skulle vara lyckliga dagar. Den dag jag inte var lycklig skulle jag förändra. Det löftet har jag hållt till mig själv. Förändringar längs livets väg är gjorda. Å de vägar jag valt har fått mig dit jag är nu. Å jag är fortfarande lycklig. Känns helt ok.

Detta år blev jag 40. Har bävat för den dagen. 40. Fyrtio. Förti. Gammal kärring.

Men vet ni. Så fort dagen kom, kände jag bara............AAAAHHHHHHhhhhh. Sååå skönt! Jag älskar numera att vara en förtiplussare.

Livets pusselbitar faller plötsligt på plats. Man känner sig så stabil. Så trygg. Känns så jäkla bra att vara här och nu.

Mycket kul har hänt under året som gått och jag ser fram emot ett lika roligt år 2014. Ett är iallafall säkert. Det blir ett lugnare år för min hjärna;)

Nu i julhelgen har det inte virkats eller stickats så mycket. Bara några torgvantar. Julhelgen har varit lugn. Behaglig. Lite febrigt barn. Men skönt.

Pussel, kramar, gos, lek, se på bio. Tja, ni vet. Familjegraj. Å jag äskart!

Puss å kram, hela dan!

Då så...då var febern borta och jag har äntligen kunnat färdigställa mitt mönster till vuxna Ull-tofflor....

Mina mönster går att köpa via Etsy: https://www.etsy.com/se-en/listing/170227022/virkad-ull-toffel-med-lovikka-brodyr?

Nu finns två mönster färdiga och som säljs för 40 kr på Etsy.com

Mönstret är på 13 sidor. Med steg-för-steg bilder och 6 olika storlekar. Från nyfödd till ca 2 år.

Länk till Etsy:

https://www.etsy.com/se-en/listing/168355411/virkad-sko-monster-pa-svenska?

Nu....äntligen, har jag renskrivit ett mönster på dessa varma och goa handledsvärmare:)

Kostnad: 20:- Mönstret är som PDF-fil och mailas till den som önskar. Sänd ett mail till yarndesign@mail.com

20:- går oavkortat till Bröstcancerfonden (till årsskiftet, där bryter jag och då gäller ett projekt för Kvinnor i Indien istället)

Det har redan hunnit bli höst.... På hösten längtar mina händer efter Ull. Varm, härlig ull gärna från Gotländska får. Köper hellre dyrt med kvalité.

Dock har jag spårat ur lite, och testat KAMEL-ull! Haha...hur coolt är inte det?

Såg ett program med Anders Lundin, om att rädda Snöleoparden. Såg hur eldsjälar lyckats förmå ortsbefolkningen att se värdet i att bevara leoparden istället för att se den som fiende. Alla bidrog till insamling av pengar för projektet, på sitt eget vis. På så sätt tjänade de pengar samtidigt som de hjälper till att rädda snöleoparden. Bland annat fanns där kvinnor som tvinnade Kamelull till härliga ulliga nystan för hand, handtvinnat kamelhår alltså.

DET måste jag ju prova. Sökte upp sidan och köpte. Här är resultatet. En härligt värmande sjal i kamelhår;)

Garnet finns att köpa på www.snowleopard.org

Lämnade envirkad Uggla på tåget upp till Rättvik. Å i går fick jag ett mail. Fru Uggla är i Sundsvall!

så här säger ugglan:

Ho hoo!

Jag gör mitt avstamp i ett soligt Sundsvall. Här hamnade jag efter ett restaurangbesök i Borlänge och en övernattning i Falun.

Nu börjar mitt äventyr på riktigt! Håll tummarna för att jag får resa långt och se massor!

På återseende!
/ugglan

Tomorrow im leaving Gotland. Im going up north in Sweden to Rättvik with my oldest son Rasmus...

Im gonna take those with me;)

I have just become friends with the color PINK. It took me 40 years;)

I have never understood that color before. But now i do. A few days ago, my ordered skull-shawl reached his new owner Therese Myrthil.

She posted a pic as a thank u. I think shes absolutly adorable in that showl....agree?

I just had so much fun making it, i made one to myself too;) In a eco, fairtraid 100% cotton yarn.

And yesterday....my pink sweater were done. Mmmmmm....pink pink pink:)